onsdag 3 november 2010

Vad vi gör i Nepal?! Olofs arbetsuppgifter...

Hej!
Just nu ar vi pa resande fot och kommer att vara borta i nastan tva veckor for att vandra i Annapurna. Darfor har bilder och texter blivit lite annorlunda...hoppas ni har overseende med det! Den senaste tiden har vi saknat el och internet. Vi har aven upptackt att vi inte kan svara med sms till alla som skickat till oss da NepalCell inte kan skicka till vissa mobiloperatorer.
Ma val!

Olofs arbetsroll
En kort beskrivning av min arbetsroll är att stötta den lokala arbetsterapeuten och bidra till en högre kvalité i de arbetsterapeutiska behandlingarna.

Rebika Arb.ter. Sunita Arb.ter. assistent och jag.

Att försöka förklara vad jag gör är dock inte lika enkelt. Nepal är ett av världens fattigaste länder som saknar politisk styrning och är helt beroende av andra länders bistånd. 30 miljoner människor bor på en yta något större än en tredjedel av Sverige. Mindre än hälften av befolkningen kan läsa/skriva och ca 80% arbetar med jordbruk. Vi är sju arbetsterapeuter i landet just nu varav tre är ursprungligen från Nepal.
Patienterna
På sjukhuset i Nepal liksom i många andra länder får man betala för all vård man får. Det som är lite unikt med sjukhuset i Tansen är att avgifterna är lägre än på andra sjukhus samt att man erbjuder de allra fattigaste gratis vård. På grund av detta har en del patienter rest flera dygn för att komma till sjukhuset och vi har även patienter från Indien. Olyckor händer här mer frekvent än i Sverige. Varje månad brukar exempelvis sjukhuset ta emot en större olycka med många skadade, oftast en buss som har åkt av vägen eller krockat. På grund av fattigdom måste man utsätta sig för större risker. Förra veckan hade vi en 75-årig kvinnlig patient som hade trillat från sex meters höjd, från ett träd. Det vanligaste är att vi tar emot patienter med handfrakturer, flertalet är barn. De svåraste patientfallen att hantera är brännskadade bebisar, deprimerade patienter, patienter med hjärnskador och förlamningar. Smärtlindring är ovanligt.
Välpackad buss... Sjukhuset sett från håll. Väntsalen

När man som patient kommer till sjukhuset går man först in i en stor vänthall (om man inte kommer akut). Där köper man en biljett som kostar ca 4 kr och sitter ner och väntar till någon ropar upp ens namn. De första som tar emot patienten är en yrkesgrupp som inte finns i Sverige. Det är oftast en man som tar blodtryck och ställer en första diagnos. Är man tillräckligt sjuk får man träffa en läkare och ev. bli inlagd på sjukhuset. För att bli inlagd krävs det att en anhörig är med under hela sjukhusvistelsen, vilket motsvarar en undersköterska i Sverige. Vid sjukhuset finns enkla hotell och restauranger där anhöriga kan köpa mat till patienten och sova i de fall då det är flera anhöriga. Avdelningssalarna på sjukhuset är små där många patienter delar på ytan. Under varje säng sover ofta en anhörig nattetid. Det är vanligt att patienter även sover på golvet eller i korridoren. I taket finns ett vajersystem med gardiner som vi använder vid behandlingar för att motverka alla nyfikna blickar. Man har även fått vänja sig vid att det finns vakter som går runt på sjukhuset. Det är alltid en vakt som öppnar grinden för att släppa in och ut människor. De är obeväpnade, oftast lite äldre män och väldigt bra på att bemöta människor. Sjukhuset har även anställt personer för förflyttning av patienter motsvarande de personlyftar som vi använder inom vården i Sverige samt egna sömerskor och hantverkare som tillverkar ex. kryckor. Man erbjuder även tandvård, sjukgymnastik, samt har egna små avdelningar/ rum för personer med HIV, tuberkulos etc. På sjukhuset finns även ett team som åker ut i byar runt Tansen och arbetar sjukvårdsförebyggande.

Arbetsterapi på Tansen Mission Hospital
Det är ett kristet sjukhus vilket innebär att vi börjar arbetsdagen med en kort andakt och bön. Vi brukar sedan ägna förmiddagen åt att gå runt och behandla de skadade/sjuka på de olika avdelningarna. Den arbetsterapeutiska vården här är mer lik sjukgymnastik vilket innebär att det blir mycket handträning och töjning av fingerleder på ortopedavdelningen och barnavdelningen under förmiddagen. En viktig del är även att utbilda anhöriga/patienten beroende på diagnos samt tillverka ex. skenor eller hitta andra individuella lösningar. Under eftermiddagen så spenderar vi den största delen på arbetsterapiavdelningen då vi tar emot patiener utifrån samt inneliggande patienter. Exempel på patienter är barn med utvecklingsstörning, uppföljning på handskador, stroke, hjärnhinneinflammation, depression, undernäring, förlamning, brännskadade samt även olika slags missbildningar. Första besöket hos en arbetsterapeut på sjukhuset kostar motsvarande 12 kronor och uppföljningar 10 kronor*. Patienten betalar då för 30 minuter så nästan alla behandlingar jag gör brukar ta 25 minuter och sen hinner jag skriva en journalanteckning. Som mest har vi haft 18 patienter under en dag. Journalanteckningarna skrivs på engelska och öppenvårdspatienterna bär själva omkring på sin journal liksom röntgenbilderna.

Lite patienter... Sjukhusets entré
Varje dag är unik!
Att arbeta som arbetsterapeut på ett sjukhus i Nepal innebär att man ofta ställs inför många svåra situationer. Det händer ofta något oförutsett. Jag har varit med om patienter som har stuckit iväg mitt under behandling, anhöriga som övergivit patienter, sjukdom som läkarna inte kan diagnostisera etc. det händer också mycket utanför sjukhuset. Det är ett myller av olika fordon, djur och människor som antingen ska in i sjukhuset eller försöker sälja något eller kravallpolis. Ja, man vet aldrig vad som händer!

Slutligen
Det positiva som man skulle vilja ta med sig hem till Sverige är bemötandet här nere. Nepaleserna är sociala och otroligt hjälpsamma. Man är även duktig på att se till hela människan och inte bara sjukdomen. Sjukhuset har exempelvis anställt ca 10 personer (Socialcare team) för att samtala med patienter och be för dem som så önskar (vilket patienterna oftast vill), få hjälp ekonomiskt, lära barnen att skriva/läsa medan de är på sjukhuset, aktivera barnen och ungdomarna osv. Nepaleserna är även duktiga på att arbeta utifrån de resurser de har.
/ Olof


* Utifrån patientavgifterna kan man betala löner till de ca. 300 anställda som arbetar på sjukhuset övriga kostnader måste täckas upp via gåvor.

2 kommentarer:

  1. Oj vad bra vi har<det i Sverige (lätt att glömma) Tack för intressant läsning, skall ta m detta till AT på jobbet :)

    Ha det gott Marie

    SvaraRadera
  2. Tack för denna grundliga genomgång av sjukvården i Nepal! Mycket intressant. Vilka utmaningar! Är övertygad om att du tillför massor genom din person och dina kunskaper. Och får mycket igen också förstås, som du skriver. Peace.

    SvaraRadera