Väl framme i Gorakhpur (ca: 4 timmar från gränsen) tog vi oss vidare med packning på "rickshaw" (cykel med tre hjul) i trafikkaoset till ASSI:s kontor.
Vi har hört mycket gott om det arbete ASSI utför genom våra goda vänner Henrik och Rebecca som var här 2009 genom "Step Out" och genom Erica och Elin som nyss har lämnat Gorakhpur. De driver bland annat ett projekt för föräldralösa barn och ungdomar i slummen och vid järnvägsstationen i Gorakhpur. Där får barnen bland annat hjälp med att lära sig läsa och skriva och de delar ut lunchpaket några dagar i veckan.
Usha är en av de drivande i ASSI:s arbete. Här tillsammans med sin man Surojit.
På väg till literacy-projektet vid järnvägsstationen...
Asang till höger har guidat oss dessa dagar. På "rickshawan" sitter också två lärare; Mariyam och Meena.
Barnen sjöng för oss när vi kom fram till "Open center" och de ville gärna lära sig några sånger på engelska. En mycket intressant och givande dag med härliga barn och lärare!
Lite pyssel och undervisning...
...och bokstavsträning.
Dessa barn bor på/nära ASSI:s kontor och har tidigare bott vid järnvägen. Genom ASSI har de fått möjlighet att gå i skola och komma ifrån livet vid järnvägen. Här får de läxhjälp varje eftermiddag.
Anni med två goá killar. 
Vi träffade också ett glatt lärargäng från Kritianstad som var här på studiebesök några dagar.
Det har varit en upplevelse att åka tåg i Indien. Det är ständigt mycket folk som rör sig på stationerna dag- som nattid. Många sover på stationerna i väntan på tåget. Nu lämnar vi Gorakhpur och beger oss till Agra och Taj Mahal.
Hitta Olof, i allt folkvimmel är inte det lättaste...
Här på anslagstavlan får man dubbelchecka att man finns med på listan så att man säkert hamnar på rätt tåg.
AGRA
Här är det smidigt att ta sig fram med "autorickshaw", på tre hjul och motor om man ska åka lite längre och komma fram fortare.
En marknad i Agra. Här är morötterna röda men smakar som morötter ska göra.
TAJ MAHAL
RED FORT
Nästa stopp blev i JAIPUR - RAJASTHAN som är känt för sina rosa byggnader. Det mesta av den rosa färgen verkar ha flagnat bort dock.
AMBER FORT
HAWA MAHAL byggdes för att de kvinnliga kungligheterna skulle kunna titta på folk utanför.
Kan du hitta Lotta i ett av fönstrena?!
En stilig dörrvakt.
Efter en lång tågresa från Dehli och söderut på 35 timmar (med 5 timmars försening med IJ) nådde vi äntligen GOA! Här är ett mycket lugnare tempo än norröver. Vi njuter nu av några vilodagar och av sol och bad i havet.
Kära vänner! Vad kul det var att se lite färska bilder från Gorakhpur! Känns som ni vandrar i våra fotspår i Indien:) men vi tog flyget från delhi till Goa.. (vi kan bara tänka oss vad de 35 tim kunde innebära...!) Ni ser i alla fall ut att klara er fint! Vilken strand är ni på i Goa?Blir mycket att prata om när ni kommer hem, ser verkligen fram emot det! Kramar Henrik och Rebecca
SvaraRaderaVad härligt ni verkar ha det. Hur ska Du kunna ställa om och komma till jobbet, Olof??
SvaraRaderamed vänliga hälsningar Annica Larsson
Vi har nu sett på alla era fina bilder på detta nya äventyr och önskar er allt gott på fortsatt resa.Vi ser fram mot att ni snart skall komma hem till oss på Ekebacken i Ryd och berätta om alla äventyr.Hjärtliga Kramar Mamma Ulla-Britt o Toesten
SvaraRaderaTack for alla halsningar!
SvaraRaderaKara Odhagens! Det ska bli fest att traffa er snart och lille Alvin! Vi ar nu tillbaka igen i Palolem efter en vecka da vi bl.a. besokt Cape Commorin(sydspetsen), Blackwaters(delta dar vi hyrt husbat) samt Munnar(teplantage hogt upp i bergen) i Kerala. Sista tagresan blev en "sista klass" sovande i 90 graders vinkel med folk liggandes pa golv, hyllor och overallt dar det fanns lite plats utan AC. En upplevelse rikare.
Annica, jag (Olof) ser fram emot att komma tillbaka och traffa er alla. Alltid lika kul att fa halsningar fran dig.
Kara mor/U-B och Torsten!
Vi saknar er massor och langtar att fa komma hem till Ekebacken! Olof kanske hinner forst, men har fatt stranga order om att inte beratta om alla aventyr! Bara sa att ni vet! =) Kramar!!!
Wow, rena vykortsbilderna. Lite turistande är välan bra att ni fått njuta av. Härligt att ni även kunnat fortsätta sprida glädje och kärlek bland barnen i Indien med. Vi saknar er och längtar tills ni kommer hem. (om ni nu lyckas slita er...) Vi ses i Örebro vid Valborg! Kram på er från familjen Wittesjö.
SvaraRadera