Då frugan har varit så duktig med att blogga på sistone så kommer här ett litet inlägg från mig och ögonblick från min "svenska" vardag samt lite runt min längd då jag är "jättestor" här i Nepal ;)
En stor skillnad mellan att bo i Nepal i jämförelse med Sverige är att man här spelar innebandy på onsdagar och inte torsdagar. Tansen är faktiskt ett av få ställen i Asien där sporten utövas regelbundet fast här kallas den Salu.
Här i Nepal har jag ibland blivit ombedd att sitta ner när man ska ta kort...
...jag har nu börjat att förstå varför. På korten syns kollegorna på arbetsterapin.
Något konstigt med detta kort... (förutom att kvinnan bär på ett paraply i 30 gradig värme fastän det inte är ett moln på himlen)?
Nu då?
Även dörrarna här är små. En teori som vi har hört är att det beror på att inte de onda andarna ska komma in. Det finns mycket vi tycker om med Nepal med spottandet och fräsandet som hinduerna gör varje morgon för att bli av med de onda andar som tagit sig in i munnen under natten tillhör inte dessa. Här är jag påväg ut ur vårt badrum.
Lite eftertanke...
Snart har ett år gått och jag/vi skulle vilja skicka en tanke till alla där hemma som förgyllt vårt år (liksom här i Nepal). Detta har varit ett år då vi förhoppningsvis har hunnit med att träffa dig lite extra innan vi for iväg (även om vi skulle viljat träffat dig mycket mer!). Lotta åkte till Skåne och besökte bror Andreas med familj, Vi åkte till Norrland och besökte min syster Marie med familj samt familjen Liljedahl (Anna, Mattias och Alina) och till Västervik och hälsade på lillasyster Elisabeth och så var vi lite oftare hemma i Västergötland. Våren mötte vi i Paris med Thorells, vi firade Lottas 30-årsdag med vänner och släkt och så fick vi se David och Ann-Sofie äntligen få varandra. Vi är även så glada över alla som vi har fått umgås med i Örebro korta- som långväga gäster! Själva så spenderade vi den ettåriga bröllopsdagen på Kebnekaises topp liksom avslutade vår andra sträcka på Kungsleden uppe i Lappland. Här i Nepal var nog en av de största höjdpunkterna när vi nådde Annapurna Base Camp på drygt 4 000 möh.
Vi saknar er där hemma ska ni veta!
Det nya året börjar med att jag den 1 jan. förhoppningsvis ska kunna delta i Tansen Marathon (en brant trappa här i Tansen på nästan 200 höjdmeter som ska springas 3 gånger upp och ner). Den 2 jan. ska vi på ett bröllop och den 3. jan åker vi till Kathmandu för att fixa visum och jag ska också delta tillsammans med landets övriga 6 arbetsterapeuter i OT forum (en årlig arbetsterapeutkonferens som i år är två dagar). Sen bär det förhoppningsvis av till Chitwan där vi ska rida elefant och spana på vilda djur... Sen återvänder vi hit till Tansen och våra normala arbetsuppgifter på/vid sjukhuset efter en vecka på resande fot.
Gott nytt år önskar jag och Saano Buddi (lilla gumman) ;)
